Är det inte det ena...

Nähä, inte ens en hel vecka fick Kalle gå på dagis innan bacillerna slog till igen. Fast denna gång verkar det i ju för sig vara tandsprickning och det är ju ingen bacill. Men feber har han och ont så han inte vet vart han ska ta vägen. Stackarn! Det var längesen jag såg honom så här ledsen. Jag hoppas det värsta ska vara över till imorgon. Jag vill ha tillbaka min Bus-Kalle. Vi som ska på kalas imorgon och på söndag ska vi göra IKEA.

Nu ska jag passa på att vila lite. Det är lika bra att kalla det vila istället för nattsömn denna natt. Bara två timmar kvar tills vi kan fylla på med Ipren. Tack å lov för smärtlindring!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0