Efter förlossningen och BB
Så kl. 20.09 kom hon äntligen ut. Det var väldigt många som fick ta del av hennes ankomst. Det kändes som att man hade en hel hejarklack av sköterskor, barnmorskor och läkare. Å Magnus så klart :)
Denna gång la de bebisen på mitt bröst på en gång. Kalle var de tvungna att direkt springa iväg med för han var lite seg i starten och kom i kläm. Men Maja började skrika inom loppet av några sekunder. Sen skrek hon i två timmar, konstant. Stackaren! Hon hade nog så ont i huvudet efter sugklockan. Kl. 22 fick hon en alvedon och den gjorde gott.
Efter det att Maja kom ut så var det ju bara "resten" som skulle ut. T.o.m moderkakan gjorde ont att klämma ur. Sen bad jag till all världens gudar att jag skulle slippa bli sydd. Jag ville bara bli lämnad i fred. "Misshandeln" av mina nedre regioner måste upphöra. Jag blev hörd och slapp sys.
Efter att vi hade landat lite och fått i oss lite fika så rullades jag upp till BB i en rullstol som nog varit med sen 1900-talets början. Haha! Den var bångstyrig och jätteranglig. Var på väg in i väggar och pelare vid några tillfällen. På BB togs vi emot av en snäll och ödmjuk kvinna som fick stor betydelse för mig några timmar senare. Vi fick ett stort familjerum och gjorde oss "snabbt" redo för natten. Så snabb man nu kan vara i mitt skick.
Maja var rätt gnällig när hon låg hos mig och jag var rätt gnällig jag med. Så Magnus fick ta första natten. Hos pappa Magnus gnällde hon minsann inte. Det kändes inte så jättekul att hon bara skrek hos mig men det var ju skönt att hon var lugn hos Mange för sova behövde vi allihop.
Mitt i natten vaknade jag till. Jag var törstig. Jag hade ett vattenglas inom räckhåll men jag hade inga krafter att lyfta armen och sträcka mig efter glaset. Jag hade inga krafter att röra mig ens en millimeter. Så jag låg där en stund och stirrade. Sen fick jag en massa hemska minnesbilder på hornhinnan från förlossningen. Jag kände att paniken var på väg tillbaka. Jag försökte väcka Mange med en väldigt ynklig röst. Tillslut vaknade han till och kunde larma. Då kom den snälla, ödmjuka kvinnan in. Vi pratade ganska länge och hon hämtade en massa dricka och mackor och värktabletter. Jag hade tur att det var just hon som jobbade den natten. Några nätter senare var det en annan kvinna som jobbade och hon var allt annat än ödmjuk. Hade det varit hon som skulle stöttat mig första natten så hade jag nog hamnat i en depression. Fruktsoppa och samtal gjorde susen och jag kunde sen somna gott. Även dagen efter fick jag upp hemska minnesbilder men de bleknade snabbt och nu tänker jag inte på förlossningen som något hemskt.
Vi stannade 3 nätter på BB. Jag gillar att glida runt där och leva i bubblan. Jag gillar även Landstingets fula sjukhuskläder. Mjuka och sköna. Mange gillar också deras sjukhuskläder och råkade kanske få med sig ett nattlinne hem. Mange hade nog gärna åkt hem efter 2 nätter. Men jag hade så svårt att ta mig ur sängen eller upp ur soffan att jag fick be om hjälp så jag bestämde att det fick bli 3 nätter.
Under BB-vistelsen upptäckte jag att Magnus lätt skulle kunna jobba på BB och hjälpa nyblivna föräldrar. Han skulle kunna bli amningsexpert och ge goda råd. Det var så tryggt att ha honom där. Han pysslade om Maja och fixade med allt. Jag tycker det är lite ”läskigt” med småbebisar första tiden. De är så sköra och små och pluttiga. Så Magnus får alltid vara den som gör allt först. Så står jag bredvid och ”lär” mig. Men Magnus skulle inte kunna ta några nattpass då är han mer som en zombie än som en trygg stöttepelare.
På lördag förmiddag åkte vi till Skogås för att hämta upp Kalle. Å på nolltid var vi tillbaka i verkligheten och vår nya vardag.
