Känslan är här
Längtar-efter-barnet-känslan är nu här. Hittills har det mest bara känts som att jag blivit tjock och transportsträckan är oändligt långt. Jag har inte tänkt så mycket på att det är en bebis där inne. Det har mest bara varit jobbigt. Men nu är jag så nyfiken på vem det är som vi snart kommer få träffa. Kommer hen vara lik Kalle? Eller kanske vi får ett barn denna gång som liknar nån av sina föräldrar? :) Att hen har vassa armbågar vet jag redan om. Nu är det inga mjuka moves där inne längre.
Snart blir det nog en vända ner till källaren för att leta fram Kalles första kläder. Se vad man kan återanvända. Barnen kommer ju på helt olika årstider så jag lär behöva komplettera en del. Men det är ju bara roligt :) Antar att man kommer bli lite blödig oxå när man går igenom alla gamla små kläder.
Det känns härligt att få uppleva bebistider igen!
Gilla-knappen på det! :)
Mysmys
