Det doftar jul
Kalle verkar redan nu ha funnit sitt kall här i livet, nämligen matlagning. Han hjälper gärna till när det vankas klyftpotatis, knäcker gärna ägg, vispar pannkakssmeten, bakar och provsmakar. Det gäller för mig att komma på nya saker han kan hjälpa till med. Får han inte hjälpa till ska han prompt bli buren. Inte så lätt om man behöver hacka en lök.
Idag skulle jag laga chili con carne. När jag hackade löken så fick Kalle hacka en macka med en smörkniv som sen åkte i sopen. Men det var ju snabbt avklarat. Så efter en stund stekte jag lök och köttfärs med Kalle i famn. När det var dags att krydda ville Kalle ha ett finger med i spelet. Då kom jag på att vi hade en kryddburk med malen nejlika. Den lär jag nog inte behöva på ett bra tag så den fick Kalle. Han tackade och började genast krydda i "sina" kastruller och stekpannor. Golvet fick sig också en omgång samt stolen han stod på. Det var mycket pulver i den där burken... Men vi var nöjda bägge två och chilin blev god. När Mange kom hem möttes han av denna kraftiga doft av nejlika. Det doftade jul!
Imorgon ska jag och Kalle laga korvstroganoff. Så nu ska jag försöka komma på nåt Kalle kan hjälpa till med som inte har med nejlika att göra... Skära korv med smörkniv borde väl funka!? Eller kanske kasta ris :) Nåja, vi får väl se vilket middagskaos det blir imorgon.
Haha, ja visst är det underbart när de ska vara med och laga mat. :)
Jag kommer ihåg en tid när de satt där man satte dem och sen kunde man laga mat i lugn och ro.
Hmm, det har jag aldrig upplevt. "Bär mig" har alltid varit Kalles motto
Gäller att börja laga middagen i god tid så det hinns hackas grönsaker med smörkniv ;-)
