Min och barnens blogg

Igår strax efter kl. 21 konstaterade jag att vi hade varit inne hos Kalle 7 ggr för att peta in nappen som trillat ut stup i kvarten. Började oroa mig för en "vakna en gång i kvarten natt" så det var lika bra att gå och lägga sig tidigt. Visst hade jag rätt. Det vart många rop efter nappen. Men när kl. var runt 1 på natten hände det nåt i min hjärnan. Den tänkte till. Så nästa gång Kalle tjoade efter nappen så fick han inte nappen. Jag bäddade om honom och klappade lite på honom och då somnade han om utan napp. Min tanke var att han blir störd varje gång nappen ramlar ur mun på honom. Tänka sig att det verkar som att jag hade rätt. För han tjoade inte på 2 timmar. Men då ville han ha mat. Sen somnade han om utan napp igen och sov i fyra timmar.

Jag var så lycklig i natt så jag kunde inte sova för den sakens skull. Men jag kände mig ändå utvilad när Kalle slog upp sina blå kl. 6 imorse. Det var länge sen det.