När man inte är där känns det mer
Man kan nästan tro att Kalle redan börjat på dagis för han är, ta mig sjutton, sjuk varje vecka nu för tiden.
Snart blir han väl beroende av snorprodukter och alvedon.
I lördagsnatt fick han återigen problem med sin andning. Läkarna har tidigare sagt till oss att vi inte behöver åka in men det finns ju gränser. Så idag har Mange och Kalle varit på Vårdcentralen. I 1,5 timme var de där och Kalle satt som ett ljus i Manges knä, helt knäpptyst. Då är man inte speciellt pigg, stackaren. VC tyckte att grabbarna skulle åka vidare till ’Astrid Lindgrens’ på KS. På KS konstaterade dem att han har falsk krupp. Inget att göra åt bara vänta tills det går över. De senaste kvällarna har jag suttit med honom i sovrummet med fönstret öppet och det hjälper ju faktiskt litegrann. Så vi får köra vidare på det.
Men va jobbigt jag haft det idag när jag inte varit med på läkarbesöken. Det är första gången jag inte varit med när vi tagit Kalle till doktorn. Jag har suttit vid telefonen och väntat på att Mange ska ringa. Har det gått för lång tid har jag ringt. Även fast det inte varit något allvarligt så känns det verkligen i hjärtat och i tårkanalen. Nu längtar jag hem!
Somnade i min famn igår. Mysigt!
Åhh vännen min, förstår att du måste ha lidit massor. Man vill ju så gärna vara där när de man älskar mest är sjuka. Du får försöka tänka på att för Kalle går det säkert precis lika bra med pappa, men det gär ont i mammahjärtat!
Kramis på dig och krya på lillkillen!
Lilla gubben. =(
Plutt då =( krya på
Åhhh lilla gubben!! Förstår att du vill vara där! Hoppas han snart blir bättre. Kram!
Mormors lilla hjärta. Krya på sig.
