Min och barnens blogg

Så långt jag kan minnas har jag alltid haft vissa problem med att besöka toaletter och ”pudra näsan”. Om möjligt så undviker jag det helt och väntar tills jag kommer hem. Men ibland har nödigheten ingen lag. Som igår, på jobbet.

Jag hade planerat att köra ett spinningpass direkt efter jobbet. Spinning vill man inte köra om man känner sig lite nödig. (Tänk er stackarn som kämpar på cykeln bakom mig och så råkar jag släppa en fis, hihi!)

Jag hade lagt upp en plan, den var välplanerad. Runt kl. 16.00 tog jag hissen ner till källaren, eller kulverten som den kallas. Jag har sedan tidigare letat rätt på en toa där som är placerad lite mer avskilt än de andra toaletterna som är på kontorsplanen. För mig är det viktigt med anonymitet när jag ”pudrar näsan”. Jag vill inte riskera att möta någon på vägen ut när man är klar. När jag kom ner till källaren så såg jag en man 10-15 meter framför mig. Han gick med rask takt men saktade in precis vid MIN toalett och där gick han in. Så jag traskade förbi muggen och tog sedan till höger. Jag kom ihåg att jag hade sett en annan toalett där nere i kulverten. Men oj vad jag fick irra runt. Det är som en labyrint i kulverten. Jag stötte på ytterliggare en till karl där nere som nog tyckte jag såg förvirrad ut för han försökte guida mig till receptionen. Men dit ville jag ju inte gå. Och jag kunde så klart inte fråga efter en toalett. Eftersom att flickor inte ”pudrar sina näsor”. Efter en kvart hade jag inte hittat någon toa och jag insåg att jag nog borde återvända till min arbetsplats. På vägen tillbaks passerade jag min toalett och då var det ledigt där. VICTORY, tänkte jag och gick in. Men när jag lyfte på locket visade det sig att det var stopp i toaletten!!! Vad skulle jag nu göra?? Det gick ju inte att gå på den toaletten. Med sorgsen blick och gasig mage tog jag hissen upp till kontoret igen och ringde till Magnus. Jag tänkte väl att han skulle tycka lite synd om mig men han tycker bara jag är knäpp. Jag såg framför mig hur jag skulle få avstå från träningen och bara åka hem. Men sen kom jag på den briljanta idén att jag kunde stanna kvar lite längre på jobbet. De flesta sticker prick kl. 16.30 så då kunde jag vänta till 16.40 och sedan gå på någon av toaletterna på kontorsplanet. Sagt och gjort, kl. 16.40 tog jag mitt pick och pack och stegade in på handikappstoan. Det var fortfarande lite folk kvar i korridorerna men del flesta hade gått. När jag kom in på toan så ställde jag ner min träningsväska på golvet och satte på vattenkranen på fullt tryck. För att dämpa plums- och fisljuden så klart. Plötsligt hör jag ett larm som jag sedan inser kommer från handikappstoan. Det visade sig att jag hade kommit åt larmknappen med min väska. Det tog ett tag men tillslut fick jag tyst på larmet. Jag intog position och gjorde det jag skulle. När jag sitter där och lider (för det är verkligen hemskt det här för mig) så knackar det på dörren. Då är det så klart någon som hört att larmet gått.
-  Hallå, är det någon där??
-  Eee, aaaa, jag råkade trycka på en knapp. Men jag är OK.

Så bra gick det med min anonymitet.

Så här har jag det alltså varje gång nödigheten knackar på. En annan gång när jag åkte ner i källaren så fick jag möte i kulverten. Då kunde jag ju inte bara gå in på toaletten för då hade han jag mött märkt det. Så istället passerade jag gubben, gick till höger och väntade bakom väggen till dess han var utom synhåll. Jag stod där och spionerade tills det var fritt fram.

Jag tänkte att det här skulle bli ett kul inlägg men nu när jag läser det känns det nästan lite sjukt. Undrar om det finns kurser i att bajsa på allmän toa. I så fall önskar jag mig en sån kurs i present.