Min och barnens blogg

Igår till lunch beställde jag en haloumi-wrap på Café Momo. Den såg väldigt god ut är den kom in. Fylld med ajvar och couscous och haloumi. Jag tog en tugga och det smakade ganska så bra. Jag tog en tugga till och tänke... hmm... det känns lite nötigt. Men det kan det ju inte va. Så jag tog en tugga till. Det MÅSTE vara nöt här i, sa jag till min kollega. Jag tog med mig tallriken fram till café-killen och frågade om det var nötter i. Jaa, det är valnöt i ajvaren, svarade han glatt. JAHA, det var ju inge bra, sa jag. Jag fick snabbt in en nötfri lunchrätt som jag käkade upp. Det kliade i halsen och min läpp hade svällt lite. Då är det skönt att tugga på nåt som "kliar tillbaks" i halsen. Efter lunchen gick jag tillbaks till kontoret. Men min lilla allergireaktion ville inte släppa. Efter ett tag blev jag alldeles illamående och svettig och kunde inte koncentrera mig. Då bestämde jag mig för att åka hem. Jag fick skjuts till stationen av Theres. När jag satte mig på pendeln började jag hosta för fullt. Jag var nog ett ganska störande moment för många på tåget. Det började även klia nåt fruktansvärt i huvudet och på mina öron. När jag gick av pendeln började även min andning att pipa och jag började skaka. När jag väl kom hem och tog mig en titt i spegeln såg jag helt sjuk ut. Hela jag var alldeles rödflammig. Så har jag inte reagerat sen min första allergichock år 1985. Men räddningen var nära. Några inhaleringar med astmasprayen en allergitablett och en kopp te gjorde underverk. Efter ett par timmar var jag helt återställd.

Det var såklart ganska så obehagligt så nu kommer jag väl fråga om det är nötter i minsta lilla matbit. Idag har jag lunch med mig som är garanterat nötfri.