Min och barnens blogg

Läste en intressant artikel i måndags om Facebook. Att det är ett skrytforum där folk kan publicera sina "perfekta liv". Men att det är på både gott och ont. Vi svenskar är ju inte annars så bra på att framföra om vi gjort något bra som vi är stolta över. Men på facebook är det OK. Nackdelen är att den som sitter och läser alla statusuppdateringar kan lätt bli stressad och kanske t.o.m lite olycklig för att deras liv inte är så "perfekt". Inget nytt egentligen, så vart vill jag då komma med detta.

Jo, just nu kvalificerar jag inte in på Facebook för här finns det då inget att skryta om. Ja, jag har haft en SÅN dag!!

Jag kan inte skriva på min status att jag har varit duktig och tränat.
Jag kan inte skryta om att vi fått lägenheten såld och att vi fick mer än vi begärt.
Jag kan inte skryta om att jag har världens underbaraste son för idag har han varit ett monster.

Men snart hoppas jag på lite skrytsamma statusuppdateringar från min sida för framtiden ser rolig ut.
Håll utkik efter mina incheckningar på Arlanda, Gröna Lund, Clarion Stockholm, shopping i Bromma Blocks middag på Le Rouge m.m!!!

Men viktigast av allt hoppas jag på att jag snart får informera om att lägenheten är såld och att Kalle är underbar igen ;)

Idag kämpade brevbäraren med att få ner detta paket i brevlådan.



Jag stod och tittade på när paketet trycktes ner i lådan.
Åååå, så spännande, vad kan det vara, tänkte jag?

Ett brev adresserat till Karl, skickat från Förenade Arabemiraten.
För en stund fick städandet ta en paus.

Ta-Dah!


Exakt vad Kalle (jag) önskat :D
Tusen tack, Linda, Marcus och Bamse!
Höstens plagg nr 1!!

Till mig själv:

På måndag har du klipptid kl. 16.00. Kom ihåg att påminna Magnus om det i god tid.
På tisdag ska du tillbaka till arbetsterapin kl. 16.30. Kom ihåg att påminna Magnus om det i god tid.

I lördags när mina kära föräldrar kom hit så tog vi en kopp kaffe och satte oss ner för att kika på vår lägenhetsannons som nu ligger ute på Hemnet. Vi hann inte mer än öppna sidan förrän jag kände lätt panik. Det stod att visningen skulle äga rum 11 september. Men vi hade kommit överens med mäklaren om att vi skulle ha visningen den 18 september. Snabbt som attans ringde jag mäklaren. Brydde mig inte om att be om ursäkt för att jag störde på en lördag utan gick direkt på sak. Han var övertygad om att vi hela tiden sagt den 11 sep. Men jag har hört Magnus prata i telefonen flera gånger med mäklaren och då var det den 18:de som gällde. Nå ja, det är väl inte värre än att det går att ändra, tyckte jag. Men det felaktiga datumet hade redan blivit inskickat till "Mitt i...-tidningen" så det var bara att bita i det sura äpplet.

Tack och lov för mina föräldrar, utan dem hade det inte gått! De lämnade snabbt lägenheten och tog Kalle med sig. Sen var det bara för mig och Mange att sätta igång. Vårt Gröna Lundsbesök blev inställt. Istället rensade vi, röjde, stätade, målade, spacklade, skrubbade och dammade. 6 kartonger och 2 soppåsar senare sjönk vi ner i soffan och kastade in handduken. Söndagen var ungefär lika rolig den. Denna vecka vi nu befinner oss i har inneburit fortsatt städande och röjande. Igår kallade vi i Jessica så hon hade Kallejouren ett tag. Imorgon kommer min pappa hit för att hänga med Kalle. De ska åka T-bana och hälsa på pappas jobb. Där finns det nog mycket för Kalle att utforska. Jag ska spendera dagen i tvättstugan, packa lite fler kartonger samt packa kläder inför helgen. Vi flyttar hemifrån ett par nätter och kommer hem efter alla visningar. På fredag har pappa återigen tagit ledigt så att jag ska kunna pyssla fritt här hemma. Men jag hoppas att det mesta ska vara klart då. Jag skulle vilja göra en liten utflykt med Kalle och pappa istället för att skura lister.

Trevlig kväll!

Kalle tar sig en förmiddagslur och laddar för den kommande vistelsen hos mormor och morfar. Där behöver man vara utvilad för nu väntar lek och bus. Mormor och morfar kaller det för "Kallejouren".


Oj, nu komme de!

Vi håller som sagt på en del med lägenheten inför den kommande försäljningen. Visningen blir nog den 18-19 sep. Snälla, håll tummarna! Helt fel läge att sälja men vi har ju inget val. Vi vill ju inte sitta med två lägenheter vid årsskiftet. Helgen som varit var väl inte den roligaste för Manges del. När solen lös och det var varmt och skönt ute så befann han sig inne i badrummet och fixade hela dagen. Jag och Kalle var hemma hos moster Jessica. Jessica har flyttat till en ny lägenhet i Tallkrogen. Sturebylyan är snart ett minne blott. 26 dec 1999 flyttade jag in där men nu har vi sagt upp kontraktet.

I fredags kom mina päron hit. De hade Kalle-abstinens. Abstinensen är ganska så kraftig så på lördag vill de vara barnvakt. Det innebär att jag och Mange kan fortsätta finslipa på lägenheten. Inte så värst kul men ett måste. På kvällen dock beger vi oss till Gröna Lund om vädret tillåter. Jag har inte varit där i år och känner att behovet är stort. Vi ska dit på "romantisk dejt" :D

Idag kör vi en slappardag. Våra planer med Mia och Juni blev inställda pga lyxproblem ;)
Imorgon blir det nog lite mer intensivt. Ska lämna över nyckeln till nya hyresgästen som flyttar in i Styrebylyan. Sen blir det öppna förskolan. På eftermiddagen ska vi träffa Annelie och Nilma. Det blir spring i park och sen en bit mat på lämpligt ställe.

Nu ska jag återgå till min kopp kaffe och att läsa andras bloggar....

Idag har vi varit i Mulle Meck parken med Wilda och Juni. De tog med sig sin mamma också. Vi hade picnic, åkte kana och klättrade i trappor. Wilda åkte även linbana, hon var lite modigare än oss andra.

Jag känner mig fortfarande rätt så ocool i parken. Tur att Mia var med. Hon fick upp mig i en gul snurrig rutschkana med Kalle i knät. Han tyckte den var kul att åka ända tills jag började skrika (ett "kul-tjut"), då blev han lite chockad. Så andra gången vi åkte var jag tyst. Då tyckte Kalle det var kul hela åkturen :)

Ett återkommande problem i parken är ju att man oftast måste dela den med en massa andra barn och vuxna och spridda åldrar. Häromdagen i en annan park var det en liten unge som kidnappade Kalles hink. Jaha, vad gör man nu då, tänkte jag. Det var ju "bara" en hink, men jag ville ju inte bli av med den för det. Men det löste sig när ungen tappade hinken och glömde bort den lika snabbt.

Men nu ska jag berätta om valet av rubrik på detta inlägg.
I Mulle Meck parken finns det lite roliga saker, bl.a en lastbil med ratt, växelspak, instrumentbräda, vindrutetorkare m.m. En populär bil. Vid ett tillfälle var det dock bara en liten kille i bilen som satt och körde så då passade jag på att placera Kalle vid passagerarsätet. Han lös upp och blev lyrisk bara av att stå där i bilen. Efter ett tag var den andra killen nöjd så han lämnade bilen. Dock var jag inte snabb nog att placera Kalle bakom ratten förrän en annan kille i 5-årsåldern tog plats där. Men Kalle var fortfarande glad vid passagerarutrymmet.
Följande dialog utspelar sig:
-Ta bort honom, sa 5-åringen.
-Nä, ni får leka här bägge två, sa jag. (Du kan sticka om det inte passar, tänkte jag)
-Määä, ta bort honoooooom....
-Men nej, vi vill också leka här, svarade jag. (Håll käften eller dra åt helvete, tänkte jag)
-Ååååååå, ta bor honom!!
-Nej, han får var här lika mycket som du. (Sluta tjata din dumma unge!)
Sen ser jag hur ungjävlen lappar till Kalle.
Då tar jag 5-åringen och trycker ner hans ansikte i sandlådan.
Närååå, men det var kanske det man hade velat göra. Istället så sa jag åt ungen att -Du slår inte mitt barn!! Sen gick jag och Kalle därifrån. Till en annan bil. Där var det Kalle som bestämde över ratten.

Jag och Mange diskuterade detta nu på kvällen. Hade jag kunnat gjort på nåt annat sätt? Ungjävlen "vann ju" i och med att jag och Kalle gick därifrån.

Feel free to lämna era kommentarer här nedan!
Hjälp mig med "vett och etikett i lekparken".

Idag har jag och Kalle hälsat på på mitt jobb. Det är enbart kvinnor som jobbar på min avdelning. När vi kommer samlas hela avdelningen i en ring runt oss. Kalle får maximal uppmärksamhet. Något blyg i början men efter ett tag släpper det. Jag tror Kalle myser och älskar uppmärksamheten. Alla är så förtjusta i Kalle. Gullar och pratar med honom. Och kastar boll.

Efter teliabesöket åkte vi hem till mormor och morfar. Vi hängde lite på gården med mormor och "tant Eva". Kalle fick presenter, mumsade äpple och njöt återigen av maximal uppmärksamhet.

Nu sover han sen ett par timmar tillbaka och jag ska strax göra detsamma!

God Natt!

Va svårt det är att komma igång med bloggandet igen, speciellt när tangentbordet fått sig en omgång av Kalle. Vill man skriva en punkt måste man numera lägga hela sin tyngt på den tangenten.

Det är inte bara bloggandet som är svårt att komma igång med. Vardagen är också lite svårt att återgå till. (Oj, nu gick punkt-tangenten helt sönder.) Vi har blivit en förslappad familj. Vi går runt och såsar i pyjamas halva dagarna. Jag har precis fått på mig kläder. Kalle fick nöja sig med ett par mjukisbyxor sen somnade han. Men när han vaknar ska vi iallafall gå till parken, med tröja på. Himlen må vara grå men det är uppehåll.
Sen kan det vara smart att inhandla lite mat. För att inte tala om blöjor.

Som sagt, dags att återgå till vardagen!




Kalle sover gott på cykeln.