Min och barnens blogg

Imorgon är det den 28 november 2012. Det datumet har jag haft som beräknat födelsedatum. MVC och ultraljudet säger att BF är den 11 december. Börjar faktiskt tro att de har rätt ;) För här händer det ingenting. Jo, en jävla massa sammandragningar å en konstant mensvärkskänsla. Men det räknas nog som fjantsmärtor. Det jag kände för några veckor sen är som bortblåst. Nu vill jag ju inget hellre än att det ska komma igång och göra skitont! Jag välkomnar smärtan!!! Kom nu, unge!!!

Det är lite kul med de här gravidapparna. Denna vecka står det att jag ska färga ögonfransarna. Ok, då gör jag väl det.

Sen står det även att jag ska försöka att inte bli irriterad på folk och deras dumma kommentarer. Sorry, men det tänker jag inte acceptera.

Men det här med att färga bryna och fransarna var kul. Det har jag aldrig gjort själv tidigare :D

Tur att mina glajjer är köpta till ett mycket lågt pris. Jag anar kort livslängd.

Utmärkelsen "Dagens kommentar" går idag till Magnus. Som ni vet är han simtränare. Tillsammans med en kille som heter Tobbe. Följande konversation hade jag och M idag:

Jag: - Ska du simma några längder efter träningen idag?
Magnus: - Nä, jag tror inte det. Men jag stannar nog kvar ett tag och tar en dusch med Tobbe efteråt.
Jag: - Jasså du!!! Ha det så mysigt då ;)

Kl är 22.30 och Kalle sitter i Manges knä. Grannen ovan bankade rätt så hårt i golvet vilket i kombination med lite hosta väckte Kalle. Kalle blev orolig.
- Banka, huset sönder.
Kalle gråta, mamma gråta, pappa gråta.
Kalle frysa.

Jobbigt att tro att huset ska gå sönder när man ligger och sover. Stackarn! Så liten men så medveten.

Idag har vi varit på bio hela familjen. Kalle tyckte nog det var spännande och popcornen var goda. Vi såg "Lilla Anna och långa farbrorn". Mitt och Manges tålamod tog nog slut innan Kalles. Men vi höll ut hela filmen alla tre.

För några veckor sen när jag hämtade på dagis så var det en 2-barnsmamma där som sa nåt som jag fortfarande går runt och stör mig på.

Varje dag när jag hämtar Kalle så ber han om att få nappen. Han får den alltid. Dels har han varit utan nappen hela dagen och dels för att jag ska få en sån smidig hemgång som möjligt. Kalle hatar nämligen att klä på sig ytterkläder och då är nappen till stor hjälp.

Denna mamma som då satt i kapprummet och pratade med en i personalen uppmärksammade att Kalle fick nappen när han bad om den. På en gång var hon tvungen att kommentera detta genom att berätta hur "bra" hennes son var på att bara ha nappen när han skulle sova. Men att hon hade låtit sitt första barn få nappen hur mycket han ville. Men så gör man ju med sitt första barn, menade hon. Så det kändes lite som att jag fick två kängor på en gång. Jag sa inte så mycket till "mitt försvar". För jag tycker inte att det är så mycket att diskutera. Jag ser inte prestigen i om ett barn bara har napp på natten. Jag älskar nappen! Den gör ju ibland underverk. Den har räddat mig och Kalle en massa gånger. Den ger Kalle trygghet och tar ibland ner honom på jorden om han klättrat på väggarna för länge. Nappen är som en mini-nanny. Precis vad jag behöver nu när jag inte har energi att leka och lattja så mycket som jag önskat. Så du underbara napp, du får gärna stanna ett bra tag till!!

Har en sån där vakennatt igen.

Har en massa småkänningar i magen. Kanske för att jag varit så "aktiv" idag. Bakat pajer, varit på kontoret och packat ihop, käkat ute med kollegor och kört bil.

Mange jobbar natt i natt. Så jag har säkert svårt att koppla av för det oxå. Vill ju inte att nåt ska dra igång när jag är ensam hemma med Kalle.

Messade precis till Mange och skrev att jag också jobbar natt. Hjärnan snurrar, magen jobbar.

Börjar känna mig lite hungrig, törstig och kissnödig. Får nog gå upp snart, om jag törs.

Det känns som att jag nog får införa utegångsförbud för Manges del snart. I alla fall nattetid. - Senast kl 22 måste du vara hemma ;)

Ok, vi hörs!

De senaste dygnen har Kalle varit underbar och rolig. Han har haft en massa att prata om, han har skrattat och busat. Men så hux flux vänder det. Som idag. Vi hann knappt gå utanför dagisgrinden innan han surt kastade iväg sin väska för att sedan lägga sig på marken och börja rulla och vråla. Hela vägen "rullade" han hem, kändes det som. När vi kom hem fortsatte han att ligga på golvet och sparka å ha sig. What's up med det liksom?? Hur orkar han?? Å varför gör han det?? Det var inte så att han ville ha nåt speciellt och jag sa nej. Utan han bara låg där och var arg.

Det är alltid lika spännande att hämta på dagis. Är det den gulliga lilla Kalle man möter eller mini-monster-Kalle?

Har på sistone insett att jag måste tänka på hur jag uttrycker mig när jag pratar med Kalle.

Nu är det dags att hoppa i säng för klocka är mycket tolkas som att det är fritt fram för studs och bus i sängen.

Idag sa jag att det spökade i magen. Det jag menade var att Babe röjde runt men Kalle tolkade det som att jag hade ett spöke i magen och ville genast att jag skulle dra upp tröjan så han kunde få se på spöket.

Den roligaste misstolkningen kom igår. Kalle diskade och fick syn på disktrasan så han ville torka av diskbänken. Jag sa till Kalle att han först måste krama UR disktrasan för den var så blöt. Resultatet blev dock att han kramade OM disktrasan som om det vore ett gosedjur :)

Idag har jag försökt förklara skillnaden på krama ur och krama om. Det gick ganska bra, men några omfamningar av trasan blev det även idag :)

En aningens för stort kanske. Det var lite svårt att hoppa i sängen med denna tröja på sig ;)