Min och barnens blogg

Kalle-bus älskar att kasta iväg saker. I helgen på landet stod vi långa stunder vid vattnet och kastade stenar och kottar. "Detta kommer inte upphöra när vi kommer hem", tänkte jag.

Jag hade rätt. Nu flyger legobitar, pusselbitat och böcker all världens väg.

- Kalle, aj aj, inte kasta!!
Total ignorans

I onsdags åt vi middag ute på balkongen. Jessica höll oss sällskap. Då börjar ungen sula iväg gurkor så de flög ner från balkongen.
Sen titta han upp på oss och sa: ramla, ramla. Så nu har han börjat skylla ifrån sig dessutom ;) Det är helt enkelt gurkornas egna fel.

Några vet redan. Vissa har nog anat. Resten får reda på det nu.

JAA, vi ska ha barn igen :D

När? Ingen aning. Det gick undan denna gång så vi hann inte räkna.

Hur mår jag? Nu mår jag strålande, peppar peppar. Den första tiden var riktigt pestig. Konstant illamående och trött dygnet runt. Somnade överallt. Då var det lite svårt att glädjas åt graviditeten. Men nu känner jag att jag gör det.

Idag var jag på inskrivning på MVC. När jag satt där i väntrummet så kände jag hur det började pirra lite i magen. Jag blev lite nervös :) Barnmorskan verkar bra. Alla värden såg bra ut. Nu har jag en vecka på mig att ladda inför blodprov. Jag hade kunnat gått idag men om jag väntar en vecka kan Mange följa med och hålla handen. Så jag väntar tills dess.

Nu är det bara att hålla tummarna att allt går vägen.

Jag återkommer nog med jämna mellanrum om lite uppdateringar kring graviditet nr 2.

Igår planterade Kalle och Mange lite blommor i våra rabatter på landet.
Tyvärr hade vi inte med någon bra kamera så det fick bli mobilkamerabilder :(
När jag var inne och städade för hemfärd så kikade jag ut på grabbarna när de jobbade på.
En härlig syn tycker jag.

Nu befinner vi oss vid stugan. Det är så avkopplande att vara här. Det blir mycket tid över till ingenting.

Idag har vi varit ute heeeela dagen. Ibland var det linne-väder ibland kofta-väder.

Vi fick fint besök på lunch. Fam Finland + Fam Nykvarn var här. Eddie hjälpte mig rensa ogräs. Han gav verkligen allt, t.o.m kepsen fick sig en omgång :) Kalle uppskattade sällskapet men han var lite skeptisk i början ;) "Vilka är ni och vad gör ni här?".

På kvällen badade Mange bastu och jag och Kalle lagade mat.

Nu sitter vi här och kollar hockeyn. Jag försöker surfa men det går så där.

Imorgon ska jag jobba några timmar. Försöker tänka positivt, jag kommer ju ha tillgång till dusch imorgon. Men att få stanna här hade varit roligare.

Nu blev det 3 - 3. Kanske går vägen det här ändå. Bäst att hejja lite!!

Just nu är det Lego som gäller hemma hos oss. När Kalle vaknar säger han "bygga". När vi kommer hem från dagis säger han "bygga". Bygga, bygga, bygga! Å vi bygger å bygger å bygger :)

Jag ÄLSKAR Sumpan! En liten stad i staden, som man brukar säga. Det kryllar av restauranger och fik. Det är nära till lekparker och 5 minuter från vårt hem har vi Golfängarna och Lötsjön. Nära till mat- och klädbutiker. 5 minuters bilfärd till Bromma Blocks. 10 minuter till biografen. 2 min till simhallen… Jaa, det är ju helt enkelt kanon.

MEEEEN, så har vi ju då det här med trafiken som man har precis utanför porten. Det går ju knappt att låta Kalle gå för egen maskin. Å det vill ju både han och jag att han ska få göra. Det kan numera ta cirka 45 minuter för oss att gå hem från dagis. Kalle vill INTE åka vagn. Han vill GÅ! Jag låter honom gå, men det ser nog lite smågalet ut när jag försöker hålla koll på Kalle, vagn och handväskan. Ibland glömmer jag sätta i bromsen på vagnen så den rullar iväg åt ett håll och Kalle går åt ett annat. Ibland traskar Kalle in på skumma bakgator som man inte ens visste fanns. Ååå, vad är det här, säger Kalle och pekar på en låda som det står ”råttgift” på. Huuua!! Igår hittade han en gammal snus som han klämde lite på. Huuuua, igen! När inte jag gör som Kalle vill (vilket händer rätt så ofta) så blir han galen och får utbrott. Som igår t.ex. PÅ ÖVERGÅNGSSTÄLLET! Där bestämde han sig för att lägga sig på backen och vråla lite. Ganska så snabbt så kom det en bil som fick iaktta spektaklet. Men vi blev i alla fall inte överkörda.

Just nu önskade jag att det bara var en stor äng mellan vårt hem och dagis så Kalle kunde få springa och skutta som en ko på grönbete.